Man vet när man är redo, sa Baboucar, man vet när man är färdig att släppa taget.
Snart.
   Det är sångerna som måste ut. Jag har inte ensamrätt på dem om de kan vara till glädje och tröst för någon i detta avlånga land, som behöver just det. Och att beröras. Beröring är viktigt. Inte mätbart viktigt, men det som går att mäta är sällan det, viktigt alltså.
   Det har alltid varit musiken, på ett eller annat sätt, och oftast på mitt sätt, vilket har gjort att jag mestadels har haft den för mig själv. Stundtals har jag försökt förneka mitt musikintresse och fokuserat på annat. Det har inte gått. Musiken är där hela tiden. Här hela tiden. Det är som ett handikapp man lärt sig acceptera att leva med. Plötsligt inser att man faktiskt är ganska lycklig, ändå, trots allt.
  Och varför skulle jag inte vara det?


I medierna
Hallands Nyheter, inför konsert oktober 2013 (Kan bara läsas av HN:s prenumeranter)

Starfish – ett projekt i Halland: Intervju med Andreas Lång

Intervju i Hallands Nyheter
inför Visfestivalen i Falkenberg 2012 (pdf)

Publikreflektion 4 april

Min farfar Andreas Lång skrev också musik. Här en brudmarsch framförd av Göran Månsson, Christer Malmgren och Patrik Svedberg.